Doris två hem

Skruvdragaren har fått jobba en del under påskveckan i Vita Ängeln. Jag har alltid lite blandade känslor när det gäller att borra brutala hål i vackra orörda väggar, men måste man, så måste man. Inreda alltså.  Min egentillverkade makraméampel. Belysning i trappan till andra våningen har äntligen kommit på plats. Den trista sladden med vidhängande glödlampa som hängt här i några år har ersatts av en något mer genomtänkt armatur. Och så en dramatisk makramébonad. Köpt i butik denna gång. Vägglampan som jag ropade in på Tradera i vintras. Jag tycker verkligen den är jättefin där den hänger och kastar ljusreflexer på väggen. Ingen bra bild, men jag fyndade 70-talsfåglarna på rad, från Jie Keramik, på Tradera. Bara för att färgerna är exakt (!) samma som i väggtextilen. Och för att de är så gulliga.

Den slitna frasen i rubriken måste jag bara använda nu! För det säger allt om hur terassen blev. Klinkers, grått i olika nyanser lagt på skrå, gör att ytan känns mycket större och luftigare. Dessutom är väggarna nymålade. Påskveckan i Vita Ängeln bjöd på varmt och soligt väder, så vi kunde tillbringa mycket tid där ute. Underbart!